No one cares how much you know, until they know how much you care

Idag har jag haft två träningar som tagit hårt på alla sätt och vis. Seniorerna langade som tusan och svetten kom som ett brev på posten! Älskar att åka hem från träningen och känna att benen nästan ger vika :D
 
Idag har jag även haft några barn som på olika sätt haft en tuff dag. Det är oftast inte förrän då som jag inser vilken plats varenda en av dem har i hjärta. De är inte bara utövare i en förening. Dem är mina barn, systrar och bröder. Dem är solstrålarna i min dag. När de skrattar, skrattar jag. När de gråter, gråter jag. När dem är besvikna, är jag lika besviken med dem. Jag önskar med hela min själ att jag kunde bära all smärta i deras ställe. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0